sannasoool

Vaknade vid 3tiden av att Midas kräks.. Jeezus! Stappla upp, torka, byta bäddkudden mot handdukar osv.
Fick äntligen lägga mig och sova igen, skönt. Vaknade igen strax innan 7, då kräks Betty.. Hiva ned henne från sängen och medans Mogge håller koll på henne går jag och hämtar papper. När jag är påväg tillbaka ropar han lite oroligt att hon blöder. Jösses... Tänker att hennes tumörgrej kanske stötts upp och fått en reva i sig. När jag kommer tillbaka till sovrummet så ser jag ju att lilla bebis har börjat löpa! :)
Va fint, tänker jag, då funkar ju allt i henne - bra!
Just då kräks Otis i ett hörn i sovrummet... Jahaja...

Så nu har jag och tjoppan vart ute på morgonprommis (Midas tittade inte ens på mig när jag undrade ifall han också skulle följa med...) och när vi komme in fick jag improvisera ett tikskydd. Fick bli ett par människotrosor som jag dragit åt på sidorna med hårsoddar. :D
Tills jag kan lösa det bättre under dagen.. Har beställt två tikskydd på Esther K, som specialsyr för frallor.
Denna typ har inte ett hål för svansen :)


Nu har vi tjejer bäddat ned oss i soffan..
Gårdagkvällen gick bra, det var Bettys första nyår så hon har ju aldrig riktigt upplevt smällare förut.
Men det gick bra :) Midas är ju lugnet själv, han låg bara och sov. Betty var lite mer på alerten, för det mesta brydde hon sig inte alls men då och då sprang hon mot dörren och skällde lite... Hon trodde det va nån som komme :P

Är ledig idag pga en bunt komptimmar som försvinner vid årsskiftet. Så nu ligger jag och jyckarna i sängen och lyssnar på Morgonpasset i p3.

Denna dag är planerad som så att jag ska möta upp Ylva och gå en sväng med frallagänget, så dom får schasa av sig lite. Sen ska jag med Betty till veterinärn i Vännäs för att reda ut denna böld hon har på framtassen, som tidigare i höst blivit bedömd till att vara ett histiocytom - en godartad tumör som drabbar främst valpar och unghundar och sätter sig på huvudet och benen.. Problemet är att en sådan tumör försvinner lika fort som den kommit, typ max tre månader med tumören. Men Betty har haft sin i 6 månader och den ser inte ut att vilja minska... :(
Så ska till Vännäs för provtagning idag.


Ikväll ska Mogge skjutsa in mig till stan för det är julbord med jobbet och återförsäljaren, vi ska på Rex!
Snällaste Marika och Henke ska va hundvakt för senare på kvällen ska vi på Droskan och rockabillyståhej :)

Imorgon ska jag och lilla P in till stan för att fixa de sista julklapparna.. :D
Ska också göra köttbullar, griljera skinka och hålla i ett julbord - allt detta för första gången :)





Ska gosa ner mig med griskultingarna och njuta av min ledig dag nu!

Skriver från mobilen, och det ska bli ett relativt långt inlägg så vi får se hur det går.. Stupid autocorr kan ju fucka en del. Speciellt när man har korvfingrar..
Iiiiiiallafall!

Jo det är så att jag tänkt en del på det här med folk i sin närhets relationer.. Dvs, när en nära vän eller släkting väljer att gå in i en kärleksrelation med en annan person, så ska omgivningen utan krusiduller acceptera denna utvalda människa och liksom bara bjuda in den nya pojk/flickvännen till sina liv.
Det har jag inga som helst problem med, jag försöker alltid se nya människor som en oskriven bok, denna bok skrivs allt eftersom vi lär känna varann.

Problemet är när denna nära vän/släkting/familjemedlem och den invalda flick/pojkvännen gör slut.. Det är trist och tråkigt för det följer oftast med praktiska problem, och även ifall man inte trivdes ihop kan det ändå va känslomässigt upprivande.
Hur som helst, det svåra med ett uppbrott är att det drabbat fler än de två; har ett par varit ett par länge - säg ett antal år, så har den respektive ofta även blivit nära vän med sin partners familj och vänner, ibland även blivit som en familjemedlem.
Men när dessa två ändå gör slut så är det oftast som att familjerna och vännerna bakom paret ska låtsas om det aldrig existerat en kärleksrelation mellan X och Y, så att säga.
Jag förstår, som nämnt, att det kan vara oerhörd smärtsamt och upprivande att gå skilda vägar.
MEN det kan vara lika smärtsamt och upprivande för familjerna bakom. Dom har varit mer eller mindre tvungna att acceptera en ny person i sina liv och välkomna denna med öppna armar.
När sen denna person plötsligt och oftast utan förvarning en dag helt enkelt inte ska finnas med i bilden längre, så ska familjer och vänner bara låtsas som att det aldrig funnits en sådan person.


Självklart kan det vara för smärtsamt att vilja prata om, men jag tycker ändå nära vänner och familjer har rätt att veta vad som hänt och få svar på sina frågor.


_____________

Okej, nu får du ha överseende med att klockan är relativt tidigt på en lördag, jag ligger i sängen och skriver detta på min iPhone så diverse stavfel och konstiga upprepningar bjuder jag på!

Idag ska vi till faster på födelsedagsmiddag, kul :)

Ser på gamla inspelade avsnitt av Pan Am och tar igen mig efter en andra omgång skottning ikväll.. Traktorn har ju vart här och skottat upp en fin plogkant. Jösses...

Har lyssnat på ljudboken "Mördaren i Folkhemmet" av Lena Ebervall & Per E. Samuelson.
En riktigt bra bok som handlar om Olle Möller, en man som blivit oskyldigt dömd två gånger för mord. Han utsattes själv för ett fruktansvärt justitiemord, satt i decennier i fängelse och polisen hade från första börjat bestämt sig att det var han som var skurken fast det ej fanns bevis osv.

Hur som helst en väldigt intressant bok och är bara hälften sant så är det ändå tillräckligt fruktansvärt för att man ska behöva skämmas å polisens vägnar.

Dagens boktips iallafall! :)

Ikväll kommer Ina och Peder på middag, kanske dom har med sig sötEnnie också. :)
Så idag har vi städat.. Tråkigt men det är bra ifall man ska ha besök för då blir det ju gjort ganska noggrann ändå. :D och det luktar så gott när man skurat med grönsåpa!
Mogge for på garaget för att försöka få bukt på oljeläckage på Amazonen. Är det inte det ena så är det det andra :P
Nåja, nu ska jag duscha. Funderar på att tvätta jyckarna också, kan nog behövas... Men vi får se, det blir så blöt överallt - massa små tasspår i hela huset.. :D

Orkar liksom inte med nu för tiden. Känner mig så avtrubbad.
Fast det egentligen inte finns någon som helst anledning till att känna på detta sätt. Så då får jag även dåligt samvete för att må på detta vis när det inte finns nå skäl till det.

Det känns verkligen som att jag vill inte dö, vill bara inte leva.
Hatar att ha det såhär i mig.
Dumma överintelligenta människohjärna som känner efter för mycket, va mer som ett djur. Gå på instinkt istället.

Dumma.

I lördags packade jag och grannen in oss och fyra hundar i deras lilla Hyundai och begav oss mot Luleå för hundutställning :)
Siri, Midas och Betty skulle ställas och lilla Bruno är för ung än men han fick följa med som åskådare. Och det var Bettys första nånsin!
Det gick hur bra som helst!
Megaduktiga Siri tog sitt andra cert och blev bäst i rasen, Midas fick jättefin kritik med ett vg och placerad tredje hane i sin klass. Han var dock för mager, Siri var den dagen inne på sin 20 dag av löpen så Midas har knappt ätit på en vecka.
Det var synd, han är ju jättefin i hullet annars... :S Men till nästa år kommer han ha vuxit på sig också, han är ju bara 1 1/2 år nu. :)

Och Betty! Hennes första utställning och hon var den absolut yngsta i sin grupp, 6 månader och 5 dagar. (De andra var runt 9 månader)
Hon som är som en flamsfia jämt skötte sig ypperligt och komme på andra plats med ett HP, dvs hederspris. Domaren sa även att hon var en MYCKET lovande valp! <3
Så nu hänger hennes rosett på första parkett! Hihihi!