Rörig 1 januari...

Vaknade vid 3tiden av att Midas kräks.. Jeezus! Stappla upp, torka, byta bäddkudden mot handdukar osv.
Fick äntligen lägga mig och sova igen, skönt. Vaknade igen strax innan 7, då kräks Betty.. Hiva ned henne från sängen och medans Mogge håller koll på henne går jag och hämtar papper. När jag är påväg tillbaka ropar han lite oroligt att hon blöder. Jösses... Tänker att hennes tumörgrej kanske stötts upp och fått en reva i sig. När jag kommer tillbaka till sovrummet så ser jag ju att lilla bebis har börjat löpa! :)
Va fint, tänker jag, då funkar ju allt i henne - bra!
Just då kräks Otis i ett hörn i sovrummet... Jahaja...

Så nu har jag och tjoppan vart ute på morgonprommis (Midas tittade inte ens på mig när jag undrade ifall han också skulle följa med...) och när vi komme in fick jag improvisera ett tikskydd. Fick bli ett par människotrosor som jag dragit åt på sidorna med hårsoddar. :D
Tills jag kan lösa det bättre under dagen.. Har beställt två tikskydd på Esther K, som specialsyr för frallor.
Denna typ har inte ett hål för svansen :)


Nu har vi tjejer bäddat ned oss i soffan..
Gårdagkvällen gick bra, det var Bettys första nyår så hon har ju aldrig riktigt upplevt smällare förut.
Men det gick bra :) Midas är ju lugnet själv, han låg bara och sov. Betty var lite mer på alerten, för det mesta brydde hon sig inte alls men då och då sprang hon mot dörren och skällde lite... Hon trodde det va nån som komme :P


Day off

Är ledig idag pga en bunt komptimmar som försvinner vid årsskiftet. Så nu ligger jag och jyckarna i sängen och lyssnar på Morgonpasset i p3.

Denna dag är planerad som så att jag ska möta upp Ylva och gå en sväng med frallagänget, så dom får schasa av sig lite. Sen ska jag med Betty till veterinärn i Vännäs för att reda ut denna böld hon har på framtassen, som tidigare i höst blivit bedömd till att vara ett histiocytom - en godartad tumör som drabbar främst valpar och unghundar och sätter sig på huvudet och benen.. Problemet är att en sådan tumör försvinner lika fort som den kommit, typ max tre månader med tumören. Men Betty har haft sin i 6 månader och den ser inte ut att vilja minska... :(
Så ska till Vännäs för provtagning idag.


Ikväll ska Mogge skjutsa in mig till stan för det är julbord med jobbet och återförsäljaren, vi ska på Rex!
Snällaste Marika och Henke ska va hundvakt för senare på kvällen ska vi på Droskan och rockabillyståhej :)

Imorgon ska jag och lilla P in till stan för att fixa de sista julklapparna.. :D
Ska också göra köttbullar, griljera skinka och hålla i ett julbord - allt detta för första gången :)





Ska gosa ner mig med griskultingarna och njuta av min ledig dag nu!


Detta med kärlek

Skriver från mobilen, och det ska bli ett relativt långt inlägg så vi får se hur det går.. Stupid autocorr kan ju fucka en del. Speciellt när man har korvfingrar..
Iiiiiiallafall!

Jo det är så att jag tänkt en del på det här med folk i sin närhets relationer.. Dvs, när en nära vän eller släkting väljer att gå in i en kärleksrelation med en annan person, så ska omgivningen utan krusiduller acceptera denna utvalda människa och liksom bara bjuda in den nya pojk/flickvännen till sina liv.
Det har jag inga som helst problem med, jag försöker alltid se nya människor som en oskriven bok, denna bok skrivs allt eftersom vi lär känna varann.

Problemet är när denna nära vän/släkting/familjemedlem och den invalda flick/pojkvännen gör slut.. Det är trist och tråkigt för det följer oftast med praktiska problem, och även ifall man inte trivdes ihop kan det ändå va känslomässigt upprivande.
Hur som helst, det svåra med ett uppbrott är att det drabbat fler än de två; har ett par varit ett par länge - säg ett antal år, så har den respektive ofta även blivit nära vän med sin partners familj och vänner, ibland även blivit som en familjemedlem.
Men när dessa två ändå gör slut så är det oftast som att familjerna och vännerna bakom paret ska låtsas om det aldrig existerat en kärleksrelation mellan X och Y, så att säga.
Jag förstår, som nämnt, att det kan vara oerhörd smärtsamt och upprivande att gå skilda vägar.
MEN det kan vara lika smärtsamt och upprivande för familjerna bakom. Dom har varit mer eller mindre tvungna att acceptera en ny person i sina liv och välkomna denna med öppna armar.
När sen denna person plötsligt och oftast utan förvarning en dag helt enkelt inte ska finnas med i bilden längre, så ska familjer och vänner bara låtsas som att det aldrig funnits en sådan person.


Självklart kan det vara för smärtsamt att vilja prata om, men jag tycker ändå nära vänner och familjer har rätt att veta vad som hänt och få svar på sina frågor.


_____________

Okej, nu får du ha överseende med att klockan är relativt tidigt på en lördag, jag ligger i sängen och skriver detta på min iPhone så diverse stavfel och konstiga upprepningar bjuder jag på!

Idag ska vi till faster på födelsedagsmiddag, kul :)


Jiiizus!

Ser på gamla inspelade avsnitt av Pan Am och tar igen mig efter en andra omgång skottning ikväll.. Traktorn har ju vart här och skottat upp en fin plogkant. Jösses...


Gammgoo Dixie

I min första bil, fin Cheva Impala -66a, hade jag först bara en bandare..
Så jag luskade fram ett gammalt band från morsan och farsan, med bland annat denna låt nedan.
Tror bandet hette typ Fonzies Favoriter, eller nåt.. :D
Så varje gång jag hör Tallahassee Lassie minns jag min och Dixies tid tillsammans.. Alla gånger startmotorn kackade ihop och jag fick krypa in i motorutrymmet och kortsluta solenoiden på startmotorn. Those were the days :)

 
 

Mördaren i Folkhemmet

Har lyssnat på ljudboken "Mördaren i Folkhemmet" av Lena Ebervall & Per E. Samuelson.
En riktigt bra bok som handlar om Olle Möller, en man som blivit oskyldigt dömd två gånger för mord. Han utsattes själv för ett fruktansvärt justitiemord, satt i decennier i fängelse och polisen hade från första börjat bestämt sig att det var han som var skurken fast det ej fanns bevis osv.

Hur som helst en väldigt intressant bok och är bara hälften sant så är det ändå tillräckligt fruktansvärt för att man ska behöva skämmas å polisens vägnar.

Dagens boktips iallafall! :)


Socialiseras

Ikväll kommer Ina och Peder på middag, kanske dom har med sig sötEnnie också. :)
Så idag har vi städat.. Tråkigt men det är bra ifall man ska ha besök för då blir det ju gjort ganska noggrann ändå. :D och det luktar så gott när man skurat med grönsåpa!
Mogge for på garaget för att försöka få bukt på oljeläckage på Amazonen. Är det inte det ena så är det det andra :P
Nåja, nu ska jag duscha. Funderar på att tvätta jyckarna också, kan nog behövas... Men vi får se, det blir så blöt överallt - massa små tasspår i hela huset.. :D


pics or it didn't happend!

Har bytt mobil, så där vart jag ju så illa tvungen att föra över alla korten från gammtelefon..
Så därför uppdaterar jag er med utvalda gobitar :)
 
     

nyfikenöga

Midas verkar ha blivit klöst i ögonvrån när vi var hos Ina och Peder i fredags. Dumma hund, klättrade upp i katträdet efter Millan. :P

Nåja, det såg väl inte sådär superbra ut i ögat på han igår så jag ringde jourveterinären i Vännäs som tyckte jag kunde avvakta och åka på apoteket och köpa typ bakteriedödande kräm för ögon.
Sagt och gjort, men väl på apoteket så var detta såklart restat för tid och evighet lät det som på kvinnan.. Jahapp.
Köpte ögonskölj och sköljde ögat på honom igårkväll. Har var väl inte sådär vansinnigt imponerad...
Imorse hade det väl inte direkt blivit bättre, var ungefär samma lika så då ringde jag veterinären igen och tänkte om dom kunde skriva ut något motsvarande medel för ögat.
Men då tyckte hon vi skulle åka in och få det undersökt, så jag kastade i mig frukosten och satte mig och Midas i Amazonen för en tur till Vännäs.
Veterinären petade och kikade och pillade, ringde en kollega och trodde till slut att det inte skulle behöva sys. PJU!
Fick ögongugg som man ska trycka ut på insida av nedre ögonlocket som han sedan ska blinka ut.
TRE GÅNGER PER DAG!
Jösses, detta kommer bli en lång vecka..
Nåväl, hon trodde det skulle läka av sig själv så jag får väl uthärda de strider som kommer uppstå tre gånger om dagen i sju dagar och hålla "ett öga" (hihihihihih) på honom.

Tur i oturen så har det inte blivit någon skada på själva irisen eller pupillen, utan det är två revor/klös på cirka 3 mm vardera längst ned längst ut i ögonvrån. Så han verkar ha vänt bort huvudet och ögonen just när han fick en snyting. :D





finally!

 
Min kameraväska, som varit borta sedan vi var till Lycksele på Motorveckan, är återfunnen!
Fina underbara Morgan som komme in i mitt liv och styr upp mig - vad skulle jag göra utan denna underbara karl?
Alltså, Mogge hittade väskan under soffan i Dodgen... Heheheheheheeeeeheee.. :D
SÅ när han nu kommer tillbaka från garaget så ska jag föra över alla bilder och fixa och trixa med det :)
 
Idag är det en slöardag. Håller på och tvättar lite. Jag och jyckarna kelar i soffan :)
Har fått låna en såndär rund bräda med uppochned-vända träkoppar på som man ska gömma hundgodis under, tänkte testa den på hundarna idag. Får se om dom hajjar :) Tror dock att dom kanske inte kommer använda näsan och lukta sig fram till under vilken kopp karrat är gömt under, utan tror snarare att dom kommer använda hela huvudet till att välta allt och mumsa i sig allt på en gång... :P
 
 
 
Håller på att se This is England '86 och '88. Sjuuuukt bra! Har sett filmen för nåt år sen, men stängde av just i slutet. Det va så hemskt :'(
Men serien är bra, sorglig men rolig men ändå bra :)
 
 

sweet louise!

Har vart rätt mycket på sista tiden...
Men det är väl det som är livet - tiden som rinner genom ens fingrar medans man står med gapande mun och fattar ingenting. Som vanligt.
 
Jäjä. Är så jävla peppad på att fara ut och göra stan osäker. Längtar till rockabillykvällar på uteställen, firmafester och allmänt hålligång. Tyvärr är det lite svältfött med såndana evenemang i september.. och oktober verkar det som. Håller tummarna för att det blir av någon Lucky Eightfest i Bygdeå i höst. Det är ju som ljuset i höstmörkret.
 
På söndag ska jag och Bettyspagetti åka till Nolia och träffa andra frallor, det kommer bli awesome!
 
Bjuder på sötbildskavalkad! Enjoy!
 
 
   
 
 
Vart har den här skrynkliga, bedårande lilla snorkfröken tagit vägen?
och vem har ersatt henne med en hormonstinn spökjagande tonåring...? :D

det där med..

Tänkte ju lägga in lite bilder från kameran, men där var det slut batteri. Och kameraväskan med laddare och extrabatteri är ju såklart i Amazonen. I garaget.
Jahaja, så kan det gå ibland. :D
Kanske ids koppla in mobilen. Kanske.. Har inte bestämt mig än :P
 
Var iallafall på skogscruising i helgen. Mycket trevligt, som alltid.
Jag, Petra, Frida, Midas och Betty åkte Amazon medans Mogge, Seb och Thommy åkte Dodge pickup.
Självklart vann vi. Eller ja, vi komme först i mål ;)
Tyvärr fick vi inga priser, eftersom vi inte hade så många rätt på tipsrundan... Men roligt hade vi då iallafall :)
Sedan skulle Mogge va kvar i stan för att köra gocart med jobbet men det regnade bort :S
Jag och Petra åkte hem till oss, gjorde tacos och såg sista fyra avsnitten av True Blood. Usch, det är så JÄVLA HELVETES-spännande så jag orkar ej med det! BLÄ!
 
Idag var vi en sväng till Holmsund och hälsade på pappa, Maria och sötaste bästate bror Knut och gullsysteryster Elvira.
Knut är det full fart på, medans lillsystra är desto lugnare. Hon mest bara sover, kikar runt lite och sover lite mera :)
 
______________________________________________
 

Har funderat lite på detta med att Morgan och jag har vår 4års dag i oktober.
Fyra år. Det är en lång tid. Och fort har det gått! Jösses..
Men sen tänket jag på att min förra relation var i fyra år...  Så allt som allt är det 8 år.
Har varit "upptagen" åtta år av mitt liv. Och jag är 24 år nu.
En månad efter att jag fyllde 16 blev jag och exet ihop, tog slut i princip på dagen 4 år efteråt.
Och en dryg månad efter det vart det Morgan och jag. Inte mycket tid över för något singelliv.
Jag är så otroligt glad och tacksam över de senaste fyra åren, kunde inte ha haft det bättre på något sätt.
Funderar ändå ibland på hur livet sett ut om man varit singel, inte ha nån att bry sig om och behöva tänka på.
Som Petra, hon gör som hon vill när hon vill hur hon vill.
Missförstå mig inte, skulle aldrig vilja ha ett liv utan Morgan och skulle aldrig vilja byta det mot något eller någon.
Känns bara lite märkligt, ovant att tänka i hur singelmänniskor har det.
Är inte avundsjuk på friheten för jag får göra mest som jag vill även fast jag är i en relation, men bara tanken att inte behöva ha en till person i åtanke när man fattar beslut känns ovant.
Har inte en tanke i världen på att vara utan denna underbara karl som jag lever mitt liv med, men förstår du hur jag menar?
 
Minns så väl första gången jag såg Morgan, och det är efter den stund som jag började tro på kärlek vid första ögonkastet.
Jag gjorde praktik på Autolacken, sista året på gymnasiet. Följde med en arbetskamrat till Motorcentrum för att hämta nå stötfångare. Dit brukar vi aldrig fara eftersom dom skickar ungefär 3 bilar per år till oss, så det var första och typ enda gången på det året som vi for dit. Då såg jag Morgan inne på plåtverkstan och tänkte att det där mannen ska jag bli tillsammans med.
Så blev det inge mer med det...
Tills ungefär ett år senare då jag av en slump fick jobb där efter skolan. Sökte hos alla bilfirmor i hela staden men Motorcentrum var den enda som sa ja. Så jag fick ett till att börja med ett semestervikariat. Då såg jag inte till Mogge nån gång och tänket att han kanske hade slutat, eller var en praktikant eller vad vet jag.
(Egentligen var han på semester...)
Och när vikariatet led mot sitt slut fick jag anställning men såg som aldrig till honom ändå. Visade sig att vi jobbade på heeeeelt olika ställen av byggnade så det tog ett par månader tills jag fick syn på honom igen.
Fick då veta att han var i en relation, vilket jag också var i och för sig.
Så vi mest bara hejade på varann och sen var det inte mer med det, i ett år ungefär.
Då jag jobbat ett år så visade det sig att han sagt upp sig för att börja jobba på Van Service.
Jag och exet gjorde slut pga att han är en allmän idiot och Mogge blev i samma veva även han singel. Så då han sagt upp sig så började vi träffas. Han började på nya jobbet i september och i oktober blev vi officiellt tillsammans.
 Jag jobbade kvar på Motorcentrum, glad i hågen, fram till den 17 december. Då en hel drös vart varslad. Så den 17 februari slutade jag där och den 18 feb började jag på Autolacken.
Morgan vill gärna tro att det är pga att han slutade som MotorC gick i konkurs. Jag låter han hållas i den tanken ;)

(just det, har inte varit arbetslös en enda dag sedan jag slutade skolan. Man kan säga att livet har flutit på förjävla bra, jag som annars är en riktig otursboll!)
 
 
 
Puss pårej älskling! <3
 
 
 
 

Kämpigt

Orkar liksom inte med nu för tiden. Känner mig så avtrubbad.
Fast det egentligen inte finns någon som helst anledning till att känna på detta sätt. Så då får jag även dåligt samvete för att må på detta vis när det inte finns nå skäl till det.

Det känns verkligen som att jag vill inte dö, vill bara inte leva.
Hatar att ha det såhär i mig.
Dumma överintelligenta människohjärna som känner efter för mycket, va mer som ett djur. Gå på instinkt istället.

Dumma.


Utställning

I lördags packade jag och grannen in oss och fyra hundar i deras lilla Hyundai och begav oss mot Luleå för hundutställning :)
Siri, Midas och Betty skulle ställas och lilla Bruno är för ung än men han fick följa med som åskådare. Och det var Bettys första nånsin!
Det gick hur bra som helst!
Megaduktiga Siri tog sitt andra cert och blev bäst i rasen, Midas fick jättefin kritik med ett vg och placerad tredje hane i sin klass. Han var dock för mager, Siri var den dagen inne på sin 20 dag av löpen så Midas har knappt ätit på en vecka.
Det var synd, han är ju jättefin i hullet annars... :S Men till nästa år kommer han ha vuxit på sig också, han är ju bara 1 1/2 år nu. :)

Och Betty! Hennes första utställning och hon var den absolut yngsta i sin grupp, 6 månader och 5 dagar. (De andra var runt 9 månader)
Hon som är som en flamsfia jämt skötte sig ypperligt och komme på andra plats med ett HP, dvs hederspris. Domaren sa även att hon var en MYCKET lovande valp! <3
Så nu hänger hennes rosett på första parkett! Hihihi!


Funderat..

 
Såg filmen "Bobby" igår, som jag starkt kan rekommendera, handlar om Robert F. Kennedys sista tid i liv och utspelar sig på The Ambassadeur Hotel.
Då grubblade jag på det där med att faktiskt bara har ett (1) liv.
Det är så stort att jag tror att den mänskliga hjärnan inte kan ta in den informationen, man kan inte begripa och hantera det. ETT liv, du får bara EN chans. Och du blir inte yngre.
Finns ingen mening med att göra stora planer, för på en ynka sekund kan allt vara tvunget att omvärderas.
Vill man ha barn, skaffa det då. Vill man bo i hus, gör det då.
Vill man byta jobb, gör det då.
Visst ska man ha i åtanke de människor runt omkring sig, men man ska inte leva SITT liv efter någon annan.
Det kommer endast, och då menar jag endast, göra dig olycklig.
Självklart ska man inte gå runt och fundera på att man kan dö när som helst, men man är inte alltid kapten över sitt eget öde.
Brukar fundera på det när vi är ute och kör. Jag anser mig själv vara en bra chafför och alla jag vanligtvis åker med även så, men det finns förskräckligt många man möter i trafiken som inte är det pga olika anledningar.
Det tar bara en mikrosekund så kan någon ha kommit över på fel sida av vägen osv osv osv.
 
BLÄ!
Nääähäääedu, det är faktiskt fredag idag. Ska inte grubbla ner mig hur mkt som helst, nån motta får det vara.
Så därför lägger jag in en gullig bild och tänker ha en förjävla härlig helg!
 
 

Om

Min profilbild

Sanna

RSS 2.0