sannasoool

För första gången på en vääÄÄäldigt lång tid känner jag mig lite nere.
Eller jag vet inte, men det känns som de flesta andra försöker dra ner en, på ett eller annat sätt.
Även fast det från varje individ inte var meningen eller fanns en sån baktanke bakom handligarna och orden så.. Många bäckar små antar jag.
Det här blev en riktig jävla måndag helt enkelt.

Försöker trösta mig med att titta på sånahär små dunfetton:




Vi får se hur det artar sig.

---

Husvisningen gick bra, fast det  var mer en gå runt med händerna på ryggen-visning då det var ägaren till fastigheten som visade oss runt och inte någon mäklare. Huset har inte kommit på hemnet än.
Äh, vi får väl se vad som händer.
Var ganska dyrt men var ganska jävla bra garage också.
Lite hugget som stucket det där med hus alltså.
Antingen finns det ju hus som är helfräscha men utan garage eller tomtmöjligheter att bygga garage.
Eller så finns det hus med fina, bra garagemöjligheter och ganska sunkiga hus.

Idag, just idag, känner jag att äh. Det får bli som det blir, jag orkar inte vara någon drivande kraft för något eller någon någonstans just nu.
Just idag.
Den här måndagen har mest bara fått mig att må dåligt, må som att jag är sämre än andra.
Och jag hatar den känslan, är urless på den känslan.
Slår vad om att det kommer vara som vanligt imorgon, men det är då det.
Bläp, vill gärna att det ska vara imorgon idag. Tror jag ska sova nu så är det ett steg närmare.
Känner mig väldigt melankolisk idag.
Men bara idag, imorgon är allt som vanligt.
Jamen hejdådå.
Hejdå med en bra låt, för allt är inte död och förruttnelse:


Emiliana Torrini - Jungle drum