sannasoool

Är ledig idag pga en bunt komptimmar som försvinner vid årsskiftet. Så nu ligger jag och jyckarna i sängen och lyssnar på Morgonpasset i p3.

Denna dag är planerad som så att jag ska möta upp Ylva och gå en sväng med frallagänget, så dom får schasa av sig lite. Sen ska jag med Betty till veterinärn i Vännäs för att reda ut denna böld hon har på framtassen, som tidigare i höst blivit bedömd till att vara ett histiocytom - en godartad tumör som drabbar främst valpar och unghundar och sätter sig på huvudet och benen.. Problemet är att en sådan tumör försvinner lika fort som den kommit, typ max tre månader med tumören. Men Betty har haft sin i 6 månader och den ser inte ut att vilja minska... :(
Så ska till Vännäs för provtagning idag.


Ikväll ska Mogge skjutsa in mig till stan för det är julbord med jobbet och återförsäljaren, vi ska på Rex!
Snällaste Marika och Henke ska va hundvakt för senare på kvällen ska vi på Droskan och rockabillyståhej :)

Imorgon ska jag och lilla P in till stan för att fixa de sista julklapparna.. :D
Ska också göra köttbullar, griljera skinka och hålla i ett julbord - allt detta för första gången :)





Ska gosa ner mig med griskultingarna och njuta av min ledig dag nu!

Skriver från mobilen, och det ska bli ett relativt långt inlägg så vi får se hur det går.. Stupid autocorr kan ju fucka en del. Speciellt när man har korvfingrar..
Iiiiiiallafall!

Jo det är så att jag tänkt en del på det här med folk i sin närhets relationer.. Dvs, när en nära vän eller släkting väljer att gå in i en kärleksrelation med en annan person, så ska omgivningen utan krusiduller acceptera denna utvalda människa och liksom bara bjuda in den nya pojk/flickvännen till sina liv.
Det har jag inga som helst problem med, jag försöker alltid se nya människor som en oskriven bok, denna bok skrivs allt eftersom vi lär känna varann.

Problemet är när denna nära vän/släkting/familjemedlem och den invalda flick/pojkvännen gör slut.. Det är trist och tråkigt för det följer oftast med praktiska problem, och även ifall man inte trivdes ihop kan det ändå va känslomässigt upprivande.
Hur som helst, det svåra med ett uppbrott är att det drabbat fler än de två; har ett par varit ett par länge - säg ett antal år, så har den respektive ofta även blivit nära vän med sin partners familj och vänner, ibland även blivit som en familjemedlem.
Men när dessa två ändå gör slut så är det oftast som att familjerna och vännerna bakom paret ska låtsas om det aldrig existerat en kärleksrelation mellan X och Y, så att säga.
Jag förstår, som nämnt, att det kan vara oerhörd smärtsamt och upprivande att gå skilda vägar.
MEN det kan vara lika smärtsamt och upprivande för familjerna bakom. Dom har varit mer eller mindre tvungna att acceptera en ny person i sina liv och välkomna denna med öppna armar.
När sen denna person plötsligt och oftast utan förvarning en dag helt enkelt inte ska finnas med i bilden längre, så ska familjer och vänner bara låtsas som att det aldrig funnits en sådan person.


Självklart kan det vara för smärtsamt att vilja prata om, men jag tycker ändå nära vänner och familjer har rätt att veta vad som hänt och få svar på sina frågor.


_____________

Okej, nu får du ha överseende med att klockan är relativt tidigt på en lördag, jag ligger i sängen och skriver detta på min iPhone så diverse stavfel och konstiga upprepningar bjuder jag på!

Idag ska vi till faster på födelsedagsmiddag, kul :)

Ser på gamla inspelade avsnitt av Pan Am och tar igen mig efter en andra omgång skottning ikväll.. Traktorn har ju vart här och skottat upp en fin plogkant. Jösses...