good love bad love

Senaste två veckorna har milt sagt varit busy busy!
Nu har vi snart bott i huset i två veckor och det känns helt jävla awesome :)
Tänkte lägga upp några kort senare när det blir mindre rörigt här, har inte packat upp allt än.. :P
I helgen blir det iallafall inflyttningsfest kombinerat med födelsedagsfirande för mitt hjärtans gull Morgan, som fyller år på tisdag. Han är bäst ;)
Funderar på att fara en sväng på stan imorgon efter jobbet och kolla om jag hittar en liiiten liiiten present åt honom, han vill egentligen inte ha men .. Han fyller ju år :P
Ioch för sig kommer han få en kattunge av mig, men det vet han ju redan om. :)
Lillkorvasen heter Otis och vi tänkte hämta han nästa helg. Längtar så förbannat mkt efter en liten parvel!
Kom på mig själv i veckan men att tänka i banor som "det var ju så längesen vi hade en liten kattunge, kommer vi klara det?" och dylikt. Ungefär samma banor som folk som ska bli föräldrar kan tänka tror jag :D

Huset är helt underbart, är så skönt att bo här. Trivs som tusan.
Lägenheten kändes mest bara som en mellanlandning där man sov, men här känns mer som.. Hemma :)



Anledningen till att Mogge ska få en kattunge av mig är för att jag fick väldigt dåligt samvete när båda hans katter dog alldeles nyss. Men hann knappt flytta in så blev min ögonsten och glädjetuss Vilda jättesjuk och efter en natt på veterinärstationen fick även hon avlivas. :´(
Så lilla Bonniebus har gått från att vara minstingen av fyra till att vara ensam. Plus att vi nyss flyttat vilket är en ganska stor omställning för hon i sig.
Är så hjärtskärande när hon jamar och undrar vars Vilda är, Bonnie har aldrig varit själv - bara med Vilda sen vi tog henne som en liten parvel..
Helgen för två veckor sen flyttade vi som sagt och på lördagkväll misstänker vi att Vilda klämde sig /sträckte sig eller nåt, för hon haltade. Men det gick till sig och blev bättre på måndag. Men då blev hon istället hängig och slö.
På onsdag åkte de inre ögonlocken fram och hon mest bara låg.
Torsdagkväll åkte vi till Vännäs på en aktutid där dom tog massa prover, röntgade och så. Visade sig att hennes njurvärden låg på över 1000 när de ska vara på runt 100, hon var uttorkad och hade förstoppning.
Även att njurarna såg olika ut, missformade och höll på att lösa upp sig inifrån - från mitten.
Hon fick stanna över natten där för dropp och tog nya prover på fredagen (förra veckan) och värdena hade inte gått ner. Så jag slutate vid lunch då och åkte upp till Vännäs. Ville inte vara med när hon fick sprutan eller se henne efteråt. Skrev bara på kremeringspapperna och fick hämta en tom bur.. Igen.
För 4 månader sen dog Roxy, för 2 månader sen fick vi avliva Kisse och nu Vilda.
Med den här statistiken så har Bonnie tur om hon lever i januari... Okej, det var ganska ironiskt men det känns fan inte upplyftande. :´(
Då var Kisse äldst på fyra år. FYRA JÄVLA ÅR! Det är ju ingenting! Skitliv, blir så jävla upprörd när jag tänker på det. Livet är sjukt orättvist men det händer väl av en anledning... Hoppas jag!

Hörde det sorgligaste på radion också
på väg till jobbet i början av den här veckan.
Var klipp från Christier i P3, där dom pratade
om vad som får en att gråta..
Då var det såklart en som hade vart tvungen att avliva sin katt, tror det
var förra veckan.. Iaf, så hade hon tagit med sig kroppen hem
och då hade hennes andra katt hemma lagt sig alldeles
intill den döda och jamat och som skrikit.
Jag dog lite inombords.
Typ 3 dagar efter Vilda dog!
Usch så hemskt det var, tänkte direkt på Bonnie.. :´(
Kan verkligen inte riktigt begripa att lilla sessan inte kommer tillbaka.
Känns helt fel bara.. Fanå.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0